Recension: Dataclysm av Christian Rudder

Big data är nog ett uttryck som de flesta har hört vid det här laget. Vad kan all den här datan som samlas in dagligen säga om oss som människor och vad ska vi egentligen göra med den? I sin bok Dataclysm försöker Rudder att visa oss hur mänskligheten ser ut och beter sig, i alla fall ur en dejtingkontext då han tar data från sitt företag OkCupid som är en av världens största dejtingtjänster online. Kortfattat är bokens synopsis följande:

”For centuries, we’ve relied on polling or small-scale lab experiments to study human behavior. Today, a new approach is possible. As we live more of our lives online, researchers can finally observe us directly, in vast numbers, and without filters. Data scientists have become the new demographers.”

Rudder försöker alltså att bli den nya generationens demograf (en person som ägnar sig åt befolkningslära) och visa på vilka vi faktiskt är. Det är en väldigt underhållande bok, särskilt för mig som nyligen signade upp mig på Happy Pancake som ett experiment. Man känner igen sig och får insikt i hur människor betecknar sig, vad olika etniciteter skriver i sina presentationer och vad som skiljer könen åt. Det är en väldigt lätt läsning med fina grafer och diagram.

Men det stannar vid det. Det är i princip bara lättvindig läsning som bara skrapar på ytan, populärvetenskap ut i fingerspetsarna. Det är väldigt sällan Rudder stannar upp och frågar ”Varför är det så här?”. Istället printas siffra efter siffra ut, trots att han själv påpekar flera gånger att siffror aldrig kan stå för sig själva. För mig som oftast har genusglasögonen på känns boken också ganska dassig. Okej, så tjejer föredrar sin egen etcnititet – men varför då? Den frågan ställs aldrig och om hela bokens synopsis bygger på att datavetenskap så borde den ha kommit upp, även om det är en populärvetenskaplig bok. Kort men koncist kan man säga att det pratas en massa, men inget diskuteras.

När boken är färdigläst undrar jag också vad som var poängen. Varför skrevs den här boken? Vilken tes ville den driva? Det är ingen röd tråd genom boken, förutom att big data kan hjälpa oss att verkligen studera mänskligt beteende men inte ens det diskuteras på något djupare plan. De sista kapiteln känns också väldigt intvingade. Helt plötsligt börjar Rudder skriva om etik och NSA, vilket bidrar till förvirringen kring vad bokens syfte egentligen är.

Dataclysm är en bok som är intressant om man antingen är medlem på dejtingsajter på nätet och/eller om man vill få en första inblick i vad big data kan göra. Men mycket mer än så är den inte, tyvärr.

För fler recensioner kolla in Dataclysm på Goodreads.

Hello world! (again)

Hej hej hallå. Det var ett tag sedan nu. Mycket (och väldigt lite, faktiskt) har hänt den här hösten. Efter examen flyttade jag hem till Skåne igen. Till föräldrarna, brorsan, hästarna och katterna. Jag har varit iväg en del och utforskat. Den bästa resan jag gjorde var nog den till New York. Där jag gick på Twin Peaks-bingo, hjälpte en iran-amerikan-svensk att fylla i sin U.S. Customs-lapp på flyget, gick hela vägen upp till 126:e gatan, drack ananascider, kollade på The Walking Dead på en sunkig bar där jag fick gratis drinkar och pratade med en massa främlingar.

2014 var nog ett av de sämsta åren. Trots examen. Trots en underbar sommar. Trots en massa kramar, peppningar och fina ord.

Men nu är det 2015. Jag fyller 25 år och såhär kan det ju inte hålla på. Att ha en massa tråkiga år. Därför startar jag upp den här bloggen igen. Med fokus på tankar inom mediebranschen. Ni kan förvänta er uppdateringar 2 gånger i veckan till en början. Sedan får vi se vad som händer.

Vi ses igen snart.

 

Knytkonferens vs. konventionell konferens

Jag har varit på flera knytkonferenser nu och det som jag nog uppskattar mest är att det är ett sådant stort fokus på gemenskap och samtal. Vad som bidrar till den speciella atmosfären är svår att pinpointa, men något särskilt är det i alla fall. Något som fick mig att tänka på hela konceptet med knytkonferens var Ola Bergs session om ständig förbättring på G33KC4MP, där vi just fick tänka på hur knytkonferenser kan förbättras. Det stod klart att det var flera saker som kunde bli bättre, som mångfald och marknadsföring, men samtidigt var de flesta väldigt nöjda med hur konceptet såg ut idag.

Frågan jag ställer mig såhär i efterhand är varför folk är så nöjda med dagens knytkonferenser. Det skulle kunna vara en fråga om att man vet vad man har, men inte vad man får eller att folk i allmänhet inte vet vad de faktiskt vill ha. Jag tror dock att svaret är ganska givet om man tänker på motsatsen till knytkonferensen, den konventionella konferensen.

Förra året besökte jag Webbdagarna i Göteborg. Det var ett fantastiskt event med god mat, bra talare och väldigt mycket inspiration och jag tog med mig flera lärdomar hem. Det som dock gav mig lite ont i magen var att mingla med folk. För mig som varken röker eller dricker kaffe fanns det i princip inga naturliga mötesplatser där jag kunde ta kontakt. I pauserna tog jag en tur runt mässan och pratade lite med de som stod i montrarna, men mer social kontakt än så blev det i princip inte. Flera människor har också väldigt svårt för det här med mingel. På Webcoast var det väldigt många som besökte en session om hur man minglar för att få tips och även kort träna på hur man faktiskt gör, vilket visar på att problemet är relativt stort och att avsatt mingeltid på en konventionell konferens kanske inte uppfyller sitt syfte.

Här tror jag att knytkonferensen har en stor fördel då man oftast delar ett rum eller tältar ihop och för det mesta befinner man sig på en rätt så avskild plats. Det är också, som bekant, deltagarna som skapar innehållet vilket jag tycker speglar en människosyn där alla är lika värda och kan bidra med något. Det är inga inbokade talare som sätts på piedestaler för att de är experter på något och där vi deltagare ska vara, i brist på ett bättre ord, tacksamma för att vi får sitta där och lyssna. Något som jag också tror har en stor inverkan är att många människor är introverta. Som det skrivs i den här bloggposten (tack Maria Sjögren för länken) är högljudda miljöer inget för människor som har en introvert personlighet. På knytkonferenser är man ofta ett mindre antal personer och man har en större möjlighet att dra sig undan om man behöver lite tid för sig själv. Det blir heller ingen press på att man ska mingla, utan man umgås på sina egna premisser.

Kortfattat kan man väl säga att den konventionella konferensen handlar om envägskommunikation och knytkonferensen om tvåvägskommunikation. Det är två vitt skilda sätt att se på mötesplatser. Att gå på en knytkonferens ger dig större möjlighet till att nätverka när du känner för det, det är en bättre gemenskap och du kan bidra med så mycket eller så lite du vill. Det är också mer upplagt för dialog och mindre samtal, något som jag tror bidrar starkt till varför folk väljer att gå på knytkonferenser.

“Din jävla nazist!”

Nu går det inte längre. Det river och skaver.

Efter gårdagens valresultat känns världen becksvart. Och det beror inte bara på att SD tar mer och mer makt. Det beror inte bara på att nazister kommer in i EU-parlamentet. Att medierna inte tar sitt demokratiska ansvar.

Det som skaver mest är mina vänner på Facebook och i den fysiska världen. Jag orkar inte se en status till om att man skäms över folk som röstade på SD och att man skäms över folk som inte röstade över huvud taget. Det är samma vänner som är så stolta över att de är feminister och sitter och diskuterar det med mig och andra som de känner. Och det är sjukt bra att man diskuterar feminism och jämställdhet. Men detta är samma vänner som sitter tysta när jag blir hånad, hotad och kallad för nazist när jag säger att jag är feminist.

Ingen säger något då. Ingen är stolt då.

Ingen säger något när jag blir kallad för “lilla gumman”. Ingen säger något när någon snubbe säger något homofobiskt. Ingen säger något när snubbar önskar att man blev våldtagen för att man är feminist.

Det som skaver är den här påtagliga kontrasten. Tystnaden i den fysiska världen ställs mot den kamp som förs på Facebook och i stängda rum. Det är skrämmande att man inte vågar säga emot en snubbe som kallar ens vän för nazist bara för att hen uttrycker att hen är feminist.

Det är inte de som röstar på SD som borde skämmas. Istället är det ni. Ni som inte står upp för vad ni tror på innerst inne som borde ta er en extra funderare på vad som faktiskt är viktigt här i världen. Sluta sörj. Sluta skämmas. Engagera er istället. Stå upp för er själva och era vänner. Att ni har röstat rätt och har bra värderingar betyder inte ett jävla skit om ni inte gör era röster hörda.

Nu går det inte längre. Det river och skaver. Det är nu mitt eget feministiska genombrott sker. Från och med nu kommer jag att skrika högre, bråka mer och göra min röst hörd genom att engagera mig politiskt. För jag vill aldrig mer att folk bara tittar på när jag blir kallad för “en jävla nazist”.

Jag låter fan ingenting komma i vägen nånsin, visst jag springer över världen kompis. Springer till det bara är blodiga stumpar. Hjärtat river, det är passionen som pumpar. Huggen i bröstet just där livets skit har samlats, allt negativt förvandlats, vassa vägar har vandrats, jag vill ta mig framåt.

Från låten Spring med Timbuktu

Ett flow som bryter flödet

Idag har, som bekant, SVT Flow premiär. Jag har tidigare skrivit om satsningen som jag då ifrågasatte och fortfarande gör såhär efter att den har sett dagens ljus. SVT:s egna FAQ för tjänsten gör inte saken bättre och det visar bara att man är fel ute när det gäller det digitala tittandet.

När tjänsten startas kommer man direkt in i ett flöde av program. Det är menat att likna den traditionella tv-upplevelsen genom att ha en tablå, men jag är tveksam till om detta faktiskt uppskattas av den yngre målgrupp som SVT Flow verkar ha. Samtidigt innebär inte tablå-tv att man bara sätter igång något. Oftast zappar man eller hittar något i tablån som man känner är okej att titta på, för det finns inget annat. Den möjligheten och valbarheten finns inte i tjänsten och därför fallerar tablåtänket, i alla fall för mig.

Själv hade jag uppskattat om man kunde påverka tablåerna själv, kanske i stil med Omni där man skulle kunna välja att få fler dokumentärer men färre sportbetonade program. Samtidigt är det en fin linje som man ska balansera på. Det fina med tablå-tv är ju att man ibland ser ett program som man inte alls hade valt själv, men man zappade förbi det och det verkade intressant i stunden. Men internet är ett mycket mer aktivt medium där användarna är vana vid att ta egna beslut kring vad det är man ska lägga sin tid på. För att Flow ska kunna utvecklas måste fördelarna med både det tv- och internetbaserade tittandet förvaltas och utvecklas.

Men det största problemet för mig är att tjänsten inte är en utveckling av SVT Play. SVT själva skriver att Play främst är ett sätt att hämta igen det man missat när det sändes på tv och att Flow istället serverar förslag. Varför kan inte den möjligheten finnas i Play? Själv tittar jag inte på traditionell tv och Play för mig fungerar ungefär på samma sätt som HBO Nordic, där jag går in för att följa en viss serie men ofta stannar kvar för att se vad det finns för andra roliga program. Men jag går även in på Play bara för att upptäcka dokumentärer och andra samhällsprogram. Många i min bekantskapskrets (inkluderat mina föräldrar) använder tjänsten på liknande sätt. Jag tror därför att många hade uppskattat om Flow var en utveckling av Play och inte ett helt nytt koncept, som i det stora hela är samma tjänst som de redan har.

Jag förstår varför man gör den här satsningen. Själv tycker jag att det blir för många val som ska göras när jag går in på exempelvis Netflix eller SVT Play med lusten att bara titta på något. Forskning visar också att för mycket interaktivitet på webbsidor gör att man väljer bort dessa. Men, tjänsten känns inte genomtänkt och det är små missar som gör att helhetsintrycket inte känns särskilt fräscht och innovativt. Det blir helt enkelt inte ett flöde, som de vill uppnå, utan ett hoppande mellan de olika tjänsterna som SVT tillhandahåller. Jag hoppas att de utvecklar tjänsten och lägger den under SVT Play så att jag slipper ha ännu en kanal att hålla koll på.