Category: Media Management, 7,5 hp

Ännu ett kursfarväl

Så var det dags att säga tack och hej till den här kursen och snart också till programmet. Idag är det nämligen bara 100 dagar kvar till den 5 juni, examensdagen. Den här kursen har varit väldigt lärorik på många sätt och vis. Jag uppskattar att vi har fått diskutera mycket, vilket får en att verkligen fundera på var man står i frågor samtidigt som man får andra perspektiv på saker och ting. Jag har ju setts som idealisten i klassen och det har varit intressant att få ställa min tolkning av verkligheten mot en mer affärsinriktad sådan. Vi har också fått hålla i en föreläsning själva där jag själv är supernöjd med vårt upplägg och att vi dessutom fick bra kontakt med Barometern. Studiebesöket var guld värt. Här fick man verkligen en dos av verkligheten och insåg att tidningsdöden inte bara handlar om tidningarna utan om hela mediebranschen. SBS Discovery och Bonnier står inför precis samma utmaningar som dagstidningarna gör och det var intressant att få höra hur de tänker tackla situationen. Tack Örjan (vår programansvarige) för att du kämpade för att få iväg oss.

Och såklart praktiken. Det var fantastiskt att få återvända till Helsingborgs Dagblad (HD) och se hur de arbetar för att kunna tjäna pengar även i framtiden. Det kändes som att många i huset såg möjligheter istället för hinder när det gäller det digitala och jag hade många samtal som tillsammans målade en ny, ljusare bild av mediernas framtid. Jag har också fått träffa andra personer när jag varit hemma i Helsingborg som har gett mig nya perspektiv och där jag också fått en stor dos självförtroende. Den här kursen har verkligen fått mig att växa som person och inse att jag inte bara är en idealist utan också kan komma med nya idéer som man faktiskt skulle kunna tjäna pengar på. Det har varit otroligt skönt att få sätta sig med bloggen några dagar i veckan och verkligen fundera på vilken riktning medierna kommer att gå och vad som skulle kunna göras bättre.

Vi började den här kursen med en filosofisk fråga. Är nätet ett nytt massmedium eller är det en ny distributionsform? Under kursens gång har det blivit allt tydligare för mig att det största problemet inom mediebranschen är att man ser på internet som en distributionsform. Men man kan heller inte se det som ett nytt massmedium då konsumenterna idag inte samlas kring en tidning, ett radioprogram eller ens en serie längre. Vår mediekonsumtion har blivit fragmenterad och är inte längre uppdelad i ålder och kön på samma sätt som förr, istället bör man, enligt mig, titta på livsstilar och intressen för att kunna målgruppsanpassa sitt innehåll. Så, istället för att se det som ett massmedium borde man titta på det som ett medium och börja jobba med interaktivitet samt trans- och multimedialt berättande och innehåll. Omfamna internets möjligheter och innovera istället för att fortsätta med gamla affärs- och innehållsmodeller. Hälften vågat, hälften vunnet är en devis som medierna bör rätta sig efter för att kunna överleva i dagens hårda medielandskap.

Nu får bloggen vila fram tills på lördag, då #blogg100 sätter igång. Vi hörs då!

Ett passionerat magasin

Idag har jag träffat Peter Eriksson som är initativtagare till och ansvarig utgivare för Passionaire, ett magasin som fokuserar på historier om passionerade människor. Det var intressant att höra hans åsikter om branschen i stort samt hans egen livsfilosofi. Passionaire föddes nämligen ur passionen för människor och storytelling och det är det passionerade budskapet som Peter vill kommunicera. Han menar att de traditionella medieföretagen jobbar med nyheter och information, som kan fås överallt, och vill istället fokusera på värderingar och kunskap som kan användas som verktyg för de människor som läser magasinet.

Det som är ganska unikt för Passionaire är att de inte har några annonser utan det är bara redaktionellt material. Peter tror nämligen inte alls på den affärsmodellen och menar att det är allt för många som bara accepterar befintliga strukturer. Det är ingen som ifrågasätter och därför är det få som kommer med nya idéer. Istället för att sälja annonser hittar han samarbetspartners som vill knyta sig till det varumärke som han bygger upp. Som Parsons (2007) skriver är också magasinens framtida öde knuten till att de ses som effektiva varumärkeskommunikatörer. Samtidigt skriver Küng et al. (2008) att kärnverksamheten för magasin är att känna av konsumentens behov och paketera ett segmenterat innehåll genom ett koncept. Och det är, som sagt, just detta som Peter starkt fokuserar på. Bland annat har han lyckats producera en bilaga om Melbourne till det sjunde numret som är resultatet av ett samarbete med Qatar Airways och flygstolen.se, just på grund av det starka fokuset på varumärket.

Vi har pratat mycket om att skapa flexibla organisationer under kursens gång och en mer flexibel produkt än Passionaire kan nog vara svår att hitta. Peter sköter i princip allt själv, men har en stadig kollega i fotografen Kristoffer Granath, och han jobbar i en ad hoc-konstruktion där olika talanger knyts till olika typer av innehåll. Allt beroende av vad det är för typ av innehåll och tema som ska skapas. Varumärket Passionaire kan ses som ett nätverk, som Küng et al. (2008) menar är den mest troliga strukturen i framtiden som kännetecknas av flexibilitet, flöden och en stor dos samarbeten. Küng (2008) menar att den här typen av organisation också bidrar till ökad kreativitet och förbättrad prestation. Peter säger att han hela tiden försöker att bryta mönster, för så fort man börjar gå till samma plats och jobba eller ens gå samma väg till gymmet missar man nya intryck och idéer. Att då jobba med nya människor hela tiden bidrar till utvecklingen av både han själv som person och magasinet.

Det är trevligt att möta människor som verkligen brinner för det de gör och Peter menar att det kanske är det som de större medieorganisationerna gör fel, nämligen att inte fokusera på vad människor vill skriva och läsa om. Det blir information, som finns överallt, och ingen känsla. Han visar också att det finns en marknad för denna typ av innehåll och produkt, vilket är skönt att höra i dessa dagar då vi bara pratar om tidningsdöden. Men det som slår mig mest är att han bara bestämde sig för att göra det och att det hela är en process som präglas av learning by doing. Genom att inte heller ha ett fast format eller satta utgivningsdatum för magasinet kan också produkten växa fram i den takt som behövs. Detta tror jag är framtiden, i alla fall för de mindre publikationer som finns i webb- och pappersform. Man drivs hellre av passionen för sin produkt och sin egen utveckling än pengarna som kommer från annonser.

Referenser
Küng, Lucy. 2008. Strategic management in the media: from theory to practice. Los Angeles: SAGE.
Küng, Lucy, Picard, Robert G. & Towse, Ruth. 2008. The Internet and the Mass Media. Los Angeles: SAGE.
Parsons, John. 2007. The Future of Magazines. Seybold Report: Analyzing Publishing Technologies. 7(20): 2.

Lägg ut, lägg ut, lägg ut!

I ovanstående klassiska klipp från 1975 med Bo Holmström, reporter på Rapport, ser vi att det för snart 40 år sedan var minst lika viktigt att snabbt komma ut med nyheter som det är idag. Idag har vi dock tekniken och mediebeteendet som gör att människor vill och kan ha koll på nyheter 24/7. Med andra ord måste medieorganisationerna bli bättre på att lägga ut. I branschen märker man att det blir allt viktigare, vilket inte minst syns på Aftonbladets satsningar på direktsänd TV och rapportering. Superlive. På HD har man under OS ett ständigt flöde från TT där allt som händer kommenteras och rapporteras. Flödet ligger också stabilt i toppen när det gäller antal visningar på hd.se och det är bland annat denna nya inriktning som jag har diskuterat med Marcus Ekdahl, en av nyhetscheferna.

Enligt Marcus jobbar man fortfarande med att publicera pappersinnehåll på webben. Det är en rubrik, bild, bildtext, ingress och brödtext och inte så mycket mer. Man försöker dock att få in mer digitala lösningar som datajournalistik (där HD främst jobbar med kartor, som drar mycket trafik), rörlig bild och liverapportering. Just liverapporteringen tror Marcus mycket på och menar att det är en ny typ av journalistik där det är ett större samspel med läsarna. Som Küng et al. (2008) skriver är nya typer av medieinnehåll eller -format, som exempelvis innehåll som uppdateras i realtid och interaktiv rapportering, sällsynta och det är något som enligt mig till viss del fortfarande gäller idag. Därför är det viktigt att det finns människor som Marcus som inser potentialen i dessa format och innehållstyper och vågar satsa. Men som Ekström et al. (2013) skriver måste man gå från etablerade arbetssätt eftersom villkoren för produktion och mottagande förändras, vilket kan vara svårt särskilt när man redan står inför stora omstruktureringar.

Det är därför man ska titta på Bo Holmström och hans bestämda ”lägg ut, lägg ut, lägg ut!” för det är där nyckeln ligger. Genom att lägga ut information och då göra det tillgängligt direkt samtidigt som man skapar en relation till läsarna genom exempelvis CoverItLive börjar man bygga en tjänst. Som Marcus påpekar under vårt samtal går vi mer och mer mot ett tjänstesamhälle och han menar att man måste börja tänka på hur man hjälper läsaren. Küng (2008) menar att medieorganisationer ofta blir fångade i sin egen framgång eftersom de försöker att stärka sin position genom att utvidga sina kärnkompetenser. I det här fallet är det att skapa en journalistisk produkt vilket tillhör begreppet Journalistik 1.0 och som jag tidigare tagit upp befinner vi oss i utvecklingen av Journalistik 3.0. Om vi tittar på tjänster som Spotify är det kanske inte deras enorma musikbibliotek man betalar för utan möjligheten att snabbt och enkelt ha det tillgängligt i sin telefon, få tips om artister som man skulle kunna vara intresserad av och kunna leta upp relaterade artister till sitt favoritband och på så sätt upptäcka nya favoriter. Här måste medieorganisationerna använda sig av denna insikt för att skapa tjänster som folk skulle vilja betala för.

Men det gäller inte bara att lägga ut nyheter, utan man måste också lägga ut journalisterna själva. Vi går mer och mer mot en individualiserad värld och relationer blir allt viktigare, vilket betyder att en lösning som CoverItLive kan göra att den där relationen mellan läsare och varumärke stärks. Tänk att du som läsare har en helt egen journalist som sitter och uppdaterar om vad som händer och som även svarar på frågor och tar emot tips direkt. Marcus säger att under stormarna hösten 2013 uppskattades denna lösning väldigt mycket och läsarna gick själva in och varnade för nedfällda träd samt skickade in bilder. Det här kräver dock lite mer resurser, något som kanske inte finns idag, och frågan om vad ska man skriva när det inte händer så mycket är också något man bör tänka på.

Att få ut information och personligheter är alltså en nyckel till dagens mediekonsumtion. Men vi måste komma ihåg att det finns ett stort behov av att sammanfatta och förklara världen, som Fredrik Wass (2009) skriver. Även om ett större fokus läggs på att vara superlive på redaktionerna, vilket läsarna uppskattar, måste de större sammanhangen också pekas på. Detta kan göras med hjälp av datajournalistik där man visar på större insikter genom data samtidigt som man kan visualisera det på ett enkelt sätt. Allt för att hjälpa läsaren. Men först måste man börja lägga om sina arbetssätt och inte spara på nyheter. Lägg ut det direkt och skapa sammanhang tillsammans med läsaren.

Referenser
Ekström, Mats, Eriksson, Göran & Kroon Lundell, Åsa. 2013. Live co-produced news: emerging forms of news production and presentation on the web. Media, Culture & Society. 35(5): 620-639. DOI: 10.1177/0163443713485495
Küng, Lucy. 2008. Strategic management in the media: from theory to practice. Los Angeles: SAGE.
Küng, Lucy, Picard, Robert G. & Towse, Ruth. 2008. The Internet and the Mass Media. Los Angeles: SAGE.
Wass, Fredrik. 2009. Ännu ett inlägg om Michael Jackson, men med facerank-twist. Bisonblog. 26 juni. http://bisonblog.se/2009/06/annu-ett-inlagg-om-michael-jackson-men-med-faceranktvist/ (Hämtad 2014-02-19).

Att bygga en dörr istället för en vägg

Andra dagen på HD och idag har jag varit med på tre olika typer av möten. På två av dessa har det varit fokus på vad man ska fylla tidningen med och det är främst papperstidningen man riktar in sig på. Imorgon kommer jag att snacka med en av nyhetscheferna och höra hur han ser på sin yrkesroll, digitalt respektive papper, och hur han vill att arbetet ska skötas i framtiden. Men idag kommer jag att fokusera på det som togs upp på mitt möte med Tomas de Souza, affärsutvecklingschef, och Sören, vilket var som att se alla de idéer och tankar jag haft under kursens gång komma till liv.

Idag ser man betalväggar som den stora lösningen inom tidningsbranschen. På HD finns det däremot ett stort motstånd till att sätta upp en betalvägg och de är också en av få tidningar idag som inte har någon slags betalvägg eller plustjänst. Enligt en undersökning (Chiou & Tucker, 2013) leder betalväggar till en stor nedgång i läsare, särskilt bland unga sådana, och en betalvägg anses också underminera skapandet av en gemenskap, som jag själv anser är en av tidningarnas stora fördelar. Cook & Attaris (2012) undersökning pekar också på en besöksminskning när en betalvägg sätts upp och visar även att läsarna försöker att utnyttja kryphål i systemen för att kringgå väggen.

Som Wilberg (2013) har kommit fram till prioriterar ledare i nordiska medieorganisationer produktutveckling och utveckling av den digitala verksamheten, samtidigt som en kulturell förändring inom dessa organisationer inte sker vilket gör att utvecklingen går väldigt långsamt framåt. Som jag skrev igår anser Sören själv att det är nu på sistone som företagen inser att papperstidningen så småningom kommer att dö. Just produktutveckling inom det digitala togs upp på vårt möte och man diskuterade nya satsningar där man ska börja ta betalt från början och inte heller har en pappersprodukt som en bas att stå på.

I HD:s utgivningsområde finns det två stora lag att hålla koll på, nämligen HIF och Rögle BK, och det är kring dessa lag som man börjar forma koncept och produkter kring. Jag har tidigare skrivit om den där stora frågan, nämligen vad läsarna och annonsörerna faktiskt vill betala för. Man måste också, som Küng (2008) skriver, glömma bort begreppet massmedium och fokusera på mer specifika målgrupper. Genom att nischa sig mot något, som i detta fallet HIF och Rögle BK, som redan är exklusivt och relevant för HD:s läsare och område och som dessutom lockar en stor läsarskara som kan anses vara relativt lojal skulle man teoretiskt sett kunna profitera på detta.

Det Sören och Tomas är inne på är att utveckla en app som fokuserar på exklusivt innehåll från respektive lag och där man kanske också kan få push-notiser om när exempelvis laguppställningen är klar. Det här innehållet skulle man då ta betalt för i någon form. Det skulle gå att paketera det här på ett bra sätt genom att appanvändaren exempelvis får erbjudanden som rör laget man följer. Det får tilläggas att det här är diskussioner som förs på idéstadiet, men jag anser att det är ett stort steg i rätt riktning. Genom att tillhandahålla en app kan man, som Albarran (2013) skriver, addera nya värden för kunden som också kan leda till nya kunder. Han påpekar samtidigt att prenumerationstjänster är en stor affärsmodell som är på gång inom branschen. Vi kan också se att 66% av smartphone- och surfplatteanvändare får sina nyheter genom dessa och är dessutom mer engagerade nyhetsanvändare (Mitchell et al., 2012). Genom att utveckla andra produkter och tjänster som ger intäkter och är anpassade för ett nytt mediebeteende kan man hålla sajten fri från en betalvägg. Som Sören sa under vårt möte använder man alltså hd.se för att sälja andra saker. Så, istället för att sätta upp en vägg mot läsarna försöker man att bygga en dörr.

Det ska bli intressant att se om denna idé kommer att bli verklighet, för som jag skrev i början gör den kulturella förändringsobenägenheten det svårt för organisationerna att utvecklas i den takt som man bör utvecklas i. Det har alltså blivit viktigare med det förändrade medielandskapet att ledarna inom medieorganisationerna är vassa på att kommunicera och även är innovativa själva så att de kan driva på utvecklingen och få med sig sina kollegor. Personligen tror jag att dessa nischade produkter och tjänster är en del av framtiden för branschen och något som man bör satsa på. De kommer nämligen att bli dörrar som öppnar nya möjligheter.

Referenser
Albarran, Alan B. 2013. Management of Electronic and Digital Media. 5:e uppl. Boston: Wadsworth/Cengage Learning.
Chiou, Lesley & Tucker, Catherine. 2013. Paywalls and the demand for news. Information Economics & Policy. 25(2): 61-69. DOI: 10.1016/j.infoecopol.2013.03.001
Cook, Jonathan E. & Attari, Shahzeen Z. 2012. Paying for What Was Free: Lessons from the New York Times Paywall. CyberPsychology, Behaviour & Social Networking. 15(12): 682-687. DOI: 10.1089/cyber.2012.0251
Küng, Lucy. 2008. Strategic management in the media: from theory to practice. Los Angeles: SAGE.
Mitchell, Amy, Rosenstiel, Tom, Houston Santhanam, Laura & Christian, Leah. 2012. Future of Mobile News. PewResearch Journalism Project. 1 oktober. http://www.journalism.org/2012/10/01/future-mobile-news/ (Hämtad 2014-02-18).
Wilberg, Erik. 2013. Nordic Media and Change Study 2012: A Study of Nordic Media Houses. Norwegian Business School. http://www.erikwilberg.no/www.erikwilberg.no/Publikasjoner_files/Future%20and%20Change%20study%202012%20Nordic.pdf (Hämtad 2014-02-18).

Den kreativa och relevanssökande klassen

Då var det dags för praktikvecka, eller observationsvecka kanske är mer rätt ord. Måndag till onsdag kommer jag att befinna mig på Helsingborgs Dagblad (HD) och följa Sören Karlsson, ansvarig utgivare på hd.se. Torsdag och fredag kommer jag att träffa diverse personer från näringslivet och förhoppningsvis få fler fräscha vinklar på mediernas framtid. Med andra ord kommer publiceringstakten att öka den här veckan.

Först lite bakgrundsinformation. HD är en ganska stor lokaltidning och har hela nordvästra Skåne som sitt utgivningsområde, med tre olika editioner beroende på var i området man ges ut. HD.se hade 385 982 unika besökare vecka 6 (Karlsson, 2014) jämfört med Barometerns 98 556 (KIA-index, 2014). Man har en upplaga på ca 74 000 exemplar och en räckvidd på 174 000 stycken läsare (Brorson, 2010). Man fokuserar mycket på lokaljournalistiken, vilket syns på deras hemsida där TT-materialet får mindre plats än hos exempelvis Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Man står dock inför stora omställningar precis som resten av branschen och man har nyligen gjort sig av med 40 anställda för att klara ekonomin.

Sören pekar på något som jag också har märkt under den här kursen, nämligen att den nedåtgående trenden för prenumerationer inte är något nytt. Det har sjunkit stadigt sedan några år tillbaka och han påpekar att det är först nu på sistone som de flesta tidningsredaktioner ute i landet börjar inse att tidningarna inte kommer att leva för evigt. Det som dödar papperstidningen mest effektivt är att det inte fylls på med nya prenumeranter, det kommer alltså inte några yngre som vill köpa tidningen. För att locka den yngre målgruppen har branschen alltså börjat satsa allt mer på att finnas på internet, vilket tyder på, som Giertta (2014) också påpekar, att man har fokuserat alldeles för mycket på medievanorna istället för att vara relevanta. Det spelar nämligen ingen roll hur ungdomarna får tag på sina nyheter om de inte är relevanta för dem.

Det gäller alltså att hålla fokus på det som tidningar faktiskt gör bäst, nämligen att sätta saker i ett sammanhang samt sätta saker på agendan. Helsingborg håller just nu på att utveckla staden och fokuserar därför på innovation och tillväxt, vilket märks bland annat genom satsningar på inkubatorverksamhet och universitet. Man har också knutit en av de stora stjärnorna på mediahimlen till sig, nämligen Joakim Jardenberg som numera är Head of Internet för kommunen. Det staden försöker göra är att få människor från den kreativa klassen att flytta hit. Det är människor som har yrken vars ekonomiska funktion är att skapa nya idéer, teknologi och/eller kreativt innehåll (Batabyal & Nijkamp, 2013). Det sker redan ett stort inflöde av yngre människor till kommunen och lockandet av den kreativa klassen kommer att spä på denna utveckling. Här har alltså HD en stor möjlighet att kunna knyta nya, förhoppningsvis betalande, läsare till sig. Det kräver dock en större målgruppsanalys för att kunna veta vilken typ av innehåll och ämnen som är relevanta för denna grupp. Samtidigt är den kreativa klassen nyskapande i sig, vilket leder till att de vill se nya initativ när det gäller nyhetsbevakning.

Kanske kan HD satsa på en ny, mer ungdomlig, redaktion som fokuserar på kontextskapande nyheter och reportage som rör just denna målgrupp och skapa en tryckt produkt som kommer ut en gång i veckan. Då kan man möjligtvis kombinera magasinets vardagslyx med ett lokalt sammanhang och på så sätt skapa varumärkeslojalitet och få nya kunder. Det följer också trenden slow media, som jag skrev kort om i förra inlägget. Det finns också möjlighet att sälja annonser i denna produkt som når en köpstark målgrupp, vilket annonsköpare troligen bör vara intresserade av. Samtidigt är inte läsarna längre en passiv grupp utan de är istället aktiva och letar efter innehåll som kan uppfylla deras behov (Küng et al., 2008). Satsningen skulle kunna vridas till att bara finnas på nätet och där kan man titta på Readymag, som är ett publiceringsverktyg där man kan leka mer med den grafiska biten och skapa väldigt snygga och stilrena sidor som passar perfekt att läsa på en surfplatta eller mobilen. Man kan även titta på Medium där det fokuseras på text och där man på ett väldigt intuitivt och socialt sätt kan kommentera, dela och rekommendera.

Det är inte lätt att sätta igång sådana här nya projekt, men det krävs för att något ska börja hända. Man måste börja leka med lösningar och idéer och som vi fick lära oss på studiebesöket hos Bonnier förra veckan bör man kanske inte vänta på att någon annan ska komma på en lösning då den kanske inte är relevant för ens egen produkt. Personligen tror jag att HD har stor potential att överleva i framtiden då de redan nu försöker jobba med nya lösningar. De har också en stor lojal läsarskara och är en av Sveriges största nyhetssajter i mobilen. Men de måste inse att målgruppen förändras och därför måste också arbetssätten och publiceringssätten göra detsamma.

Referenser
Batabyal, Amitrajeet & Nijkamp, Peter. 2013. The creative class, its preferences, and unbalanced growth in urban economy. Journal of Evolutionary Economics. 23(1): 189-209. DOI: 10.1007/s00191-012-0270-8
Brorson, Jonas. 2010. Vårt mediahus. Helsingborgs Dagblad. 5 augusti http://hd.se/omoss/2009/08/13/vaart-mediahus/ (Hämtad 2014-02-17).
Giertta, Helena. 2014. Mittmedia, lyssna på Buffett. Journalisten. 12 februari. http://www.journalisten.se/ledare (Hämtad 2014-02-17).
Karlsson, Sören; ansvarig utgivare hd.se & 24HD. 2014. E-post 17 februari.
KIA-index. 2014. http://www.kiaindex.net/?kyear=2014&kweek=6&categories%5B%5D=&hide_networks=0&site_name=barometern&filter=1 (Hämtad 2014-02-17).
Küng, Lucy, Picard, Robert G. & Towse, Ruth. 2008. The Internet and the Mass Media. Los Angeles: SAGE.